Hoppas vi ses där!

Fingrarna smattrar mot tangentbordet. Försöker förklara varför kalla kriget slutade när det gjorde och vem vi ska tacka för det. Framför mig ligger ett tiotal böcker uppslagna, alla med sin egen vinkling – vissa säger att det är Gorbachevs förtjänst; andra civil olydnad eller rent av Reagan. Hur som helst så känns ingen av förklaringarna komplett.

Samtidigt försöker jag knåpa ihop den artikel jag lovade skriva för någon vecka sen: varför för lite – snarare än för mycket frihet orsakade den finansiella krisen. Det är till en lokal konservativ tidning här i Oxford och jag vet inte varför jag skjuter upp det.

Allt jag kan tänka på ikväll är ändå den här:

I helgen var det bal! Eller ja, de kallar det bal men det betyder inte nödvändigtvis vad vi vanligtvis förknippar med ordet. Hur som helst så var det trevligt.

Vi hade Wine Circle styrelsemöte på en punt med champagne därtill – inte fy skam det heller.

Dagarna är fullspäckade: när jag inte försöker skaffa mig ett försprång i studierna är det balplanering eller vinprovningar

Ikväll gjorde jag ett avbrott i studierna för två timmars blind tasting. Otroligt hur akademiskt man kan göra en sån till synes kroppslig njutning som att dricka vin. I två timmar satt vi knäpptysta, nio stycken, och försökte identifiera viner från vänstra stranden av Gironde i Bordeaux. Det handlar alltså om att, utan att ha sett flaskan, kunna identifiera exakt var vinet kommer ifrån (St-Estèphe, Paulliac, St-Julien, Margaux eller Pessac-Léognan) och vilken årgång. Det är inte det lättaste! Och jag var verkligen inte i form idag; de hade kastat in några riktiga jokrar dessutom!

Nu är jag tillbaka med böckerna! Varför kalla kriget slutade när det gjorde och vilka de huvudsakliga orsakerna var är temat för denna uppsats. Nu är det nog ändå dags att sova! Har ett tidigt morgonmöte i stan imorgonbitti!

Förresten, har ju glömt det viktigaste som hänt i veckan (så går det när man lever här borta i bubblan)! Valrörelsen har ju dragit igång! Är grymt avundsjuk på de som får vara ute och kampanja hela dagarna! All info hittar du på rösta09.se

Godnatt!

Egentligen var det bara en vinprovning i vanlig ordning.

Men så blev det en annan mottagning innan. Det var the Oxford and Cambridge Club i London som bjöd in till drinkar i the Rhodes House. De vill uppmuntra fler yngre att söka medlemskap.

Rhodes House

Elise och jag bestämde oss faktiskt för att gå med. Jag är inte medlem i någon annan klubb i London så ska bli trevligt! Men hjläp vad kallt det var igår!

Efter mottagningen rusade jag vidare till kvällens vinprovning.  Jag har varit dålig på att berätta om alla vinprovningar. Minst en gång i veckan arrangerar vi vinprovningar med Oxford University Wine Circle.

Igår var det australiensiskt: Two Hands. Michael, en av de två händerna, var otroligt trevlig och flera av vinerna imponerade stort. Tänker man på Shiraz från Barossa föreställer man sig generellt stora, vräkiga viner, alltför ofta utan finess. Two Hands Shiraz Barney’s Block McLauren Vale 2007 kan jag varmt rekommendera.

Efter provningen var det middag i vanlig ordning; just denna kväll på Branca. Ett supertrevligt ställe! När middagen var över gick vi vidare till Kukuii och dansade till småtimmarna.

Insåg inte förrän idag vilken tuff kväll det måste varit för min lever. Huvudvärken hänger fortfarande i, ekonometrin känns hopplös och det är snart dags att svida om inför kvällens bal! Nog bäst jag sticker ut en runda i löpspåret!

Tro mig när jag talar om att jag fick många frågande blickar. Träskor med gäss på hade de inte sett förut!

Tyvärr var det fortfarande för kallt för att gå barnbent.

Det är kanske inte fy skam egentligen, kunde ju varit betydligt mycket värre.

Men hjälp vilken huvudvärk! Efter gårdagens vinprovning känns ekonometrin mer hopplös än någonsin…

Today, the salient feature of the modern world is the urge to self-limit. The wealthiest jurisdictions on the planet have no “power” as it’s conventionally understood – and, indeed, that’s the point: They’re projecting post-power power,  which, being that it’s non-existent, has no limits whatsoever. In 2002 the Finnish Prime Minister Paavo Lipponen gave a speech in London saying that “the EU must not develop into a military superpower but must become a great power that will not take up arms at any occasion in order to defend its own interests.”  Good luck with that. Mr Lipponen objected to my derision by suggesting I’d missed some subtle nuances of his along the way, but for the life of me I can’t see what they are. Aside from anything else, anyone urging a Continent capable of “taking up arms” would be up against basic Euro-math: You can have massive welfare or a credible military, but not both. Indeed, with Europe’s deathbed demography, the former is barely affordable even without the latter.

Det är väldigt intressant då jag just nu är djupt försjunken i detaljerade skildringar av Kalla Kriget.

Ett citat av Niccolo Machiavelli dyker upp i mitt inre: “In order to know what is going to happen one must know what has happened”

So what happens when America embraces Euro-sized government? The US can’t buck the basic arithmetic any more than Sweden can: A social-democratic America at home presupposes cuts in Pax Americana abroad. Those allies in tough neighborhoods – Israel next to Iran; India next to Pakistan; Japan next to North Korea; Eastern Europe in the shadow of a resurgent Russia – have already noted America’s passivity in the face of explicit threats. But eventually Western Europe will, too: at the top table, the big guy is heading for the washroom.

Helt klart rekommenderad läsning!

Fantastiskt roligt är det i alla fall när Jacques Tati berövas sin karaktäristiska pipa. Det blir ju komiskt och sänder definitivt inte de signaler förmyndarna hoppats på.

När man sedan forsätter med att förbjuda en bild föreställande Audrey Tautou som Coco Chanel – kedjerökaren – har censuren definitivt gått för långt. Var går gränsen mellan Statens, i detta fallet genom RATP, makt över människors liv och individuellt självbestämmande? Kryper inte överförmyndarsamhället allt närmare inpå människors vardag? Det är en obehaglig tanke.

Vi kan inte lämna över facklan till Talibaner eller Islam-hatare och rasister. Det måste finnas en mellanväg. Under tiden vi letar, far många kvinnor illa där ute.

Igår publiserade Yasmin Alibhai-Brown en kontroversiell artikel på just detta ämne. Hon lyfter fram ett antal skrämmande berättelser från den senaste månaden. Läs den om Du har några minuter över!

Female oppression in Islamic countries is manifestly getting worse. Islam, as practiced by millions today, has lost its compassion and integrity and is entering one of the darkest of dark ages.

Hon kom till Oxford ikväll för att tala om relationen mellan Europa och den muslimska världen. Tyvärr missade jag hennes tal, men de ska tydligen vara ett återkommande tema under våren, vilket jag ser framemot!

Är det någonting som behövs så är det kunskap, och det gäller alla parter oavsätt kvinnosyn eller religös åskådning.